allting känns så jobbigt, känner en så press på allt. jag klarar inte ALLT jag är inte stål-kvinnan. jag är stark men inte så stark att jag kan ta hur mycket som helst. min hjärna är helt fuckad, den kommer sprängas vilken dag som hälst, alla tankar alla tankar jag blir snurrig vet knappt hur jag ska tänka. hur gör man för att få tankar att försvinna.

ibland känns det som om jag lever i en stor bubbla, i min egen värld helt ensam.. alla tankar kommer den veckan Bellan är hos sin pappa, dom veckorna hon är hemma mår jag 1000 gånger bättre för då hinner jag inte tänka på så mycket annat än att hon ska ha de bra för det är det enda som är viktigt för mig. hon är hela mitt liv hon gör mig hel. det är nog så att dom veckorna hon är hos sin pappa är jag knappt halv så jag klarar inte alla tankar..

jag är jätte förvirrad vet knappt vad jag skriver om egentligen.. jag är sinnesförvirrad jag mår skit. ibland kommer det även tankar som lyder "varför lever jag ens" jag har mitt barn att tacka för allt! hade inte hon funnits så vet i fan vart jag hade varit i dag? hade jag ens levt? jag vet inte..

nu ska jag ta en kopp kaffe och gå och lägga mig, finns ingen mening med att vara vaken, vad ska jag vara vaken för?

BELINDA KOM HEM! Mamma behöver dig! <3 Jag älskar dig mer än någonting annat du är hela mitt liv min prinsessa min ögonsten!